påresandefot

Efter att internet tydligen brakat pa vart hotell har bloggandet fatt upphora en tid. Nu har vi antligen hittat pa ett internet cafe i centrala moskva och kan uppdatera lite vad som hander.

Idag klev vi upp kl atta och at frukost med live musik. Matsalen ar stor och elegant och det sitter en kvinna och spelar pa en synth. Alla ar mkt finkladda och vi kanner oss underdressed i vara jeans.

Darefter tog vi metron in till centrala delarna av Moskva vilket tar ca en kvart. Metron ar inte av det moderanaste snittet och vi skumpar fram tillsammans med galet manga manniskor. Stationerna ar dock mkt pampiga och utsmyckade med kristallkronor, statyer med mera. Billigt ar det ocksa, ca fem kronor per resa och da far du aka hur mkt som helst, bara du inte passerar sparrarna.

Vi borjade turistandet idag med att besoka Kreml eftersom det var stangt igar av okand anledning. Det kostade en knapp hundring for Hakan medan Johanna fick studentrabatt och kom undan med 14 kr. Innan vi fick passera innanför denna Kremlmur var vi tvugna att passera en metalldetektor. Insulinpumpen gjorde naturligtvis utslag och polisen ville se vad J hade i fickan. Han nöjde sig inte med att bara titta på den utan undrade vad det var. J försökte förklara och visade att det gick en slang in i magen samtidigt som hon sa "medical". Polisen nöjde sig och J fick slinka in. H stod bakom, redo att rycka in :). Innanför Kremlmuren  fanns manga stora och fina katedraler och palats  och vi sag aven byggnaden dar Putin och company sitter och styr det har gigantiska landet. Aven i Kreml var det fullt av poliser och ordningsvakter, precis som i hela stan. Vi har aldrig sett sa manga poliser sammanlagt i hela vart liv som vi har gjort pa tva dagar har. De dirigerar trafiken, star i gathorn, spatserar pa gatorna och aker tunnelbana. Kort sagt, de ar overallt! Oss har de dock lamnat ifred annu sa lange bortsett fran en och annan vissling med visselpipan nar vi gick pa fel stalle i Kreml...

Efter Kreml at vi en snabb lunch och hoppade sedan pa en turistbat pa Moskvafloden. Det var ganska mysigt men tyvarr var det ingen som helst guidning av vad vi sag. Inte pa nagot sprak. Efter ca en timme fick vi for oss att ga av for vi raknade ut att vi var vid sparvbergen, som skulle ha en fin utsikt. Efter en ganska modosam vandring upp for en brant backe i en skog kom vi upp och fick se Moskva fran ovan. Darifran sag vi aven Universitetsbyggnaden som var en gigantisk byggnad med 36 vaningar och riktigt pampigt! Detta ar en av sju Stalinistiska byggnader i gotisk stil som finns i Moskva och den storsta av dem.

Efter en promenad pa ca 30 minuter i det stora universitetsomradet hittade vi en trevlig restaurang dar vi at. Sedan tog vi metron in mot centrum igen och klev av vid varje station for att se om stationen var vacker, och i sa fall ta kort. Det var de flesta. En lustig detalj i tunnelbanan ar att langst ner vid varje rulltrappa sitter en dam i en liten bur och overvakar rulltrappan. Rulltrapporna ar valdigt branta, langa och gar fort. Kanske darfor det sitter en dam vid varje...

Framme vid roda torget forsokte vi ater hitta Bolsjoj teatern och lyckades antligen. Dagen innan gick vi forbi teatern tre ganger utan att fatta att det var den. Den haller dock pa att renoveras och ar sig inte lik fran bilderna vi sett innan. Vi tittade aven pa Karl Marx statyett som star mitt emot.

Darefter gick vi till Roda torget igen for att forhoppningsvis fa se Lenins balsamerade kropp. Igar var det stangt och det fanns ingen skylt som forklarade varfor och inte en manniska kunde heller forklara. Det narmaste vi kom en forklaring var en kvinna som sa: Lenin off. Naval, idag var Roda torget helt avstangt och polisen vaktade utanfor. Anledningen var att militaren ovade infor firandet av segerdagen 8 maj. Vi fragade polisen om nar Lenin skulle kunna beskadas och fick som svar Lenin medical. Ten days.

Tyvarr verkar vara chanser att fa se Lenin denna gang valdigt sma.

Vi gick istallet in pa det gigantiska varuhuset GUM som ar ett lyxvaruhus i kvadrat. Vi tittade bland annat pa ett orngott till en  stor kudde vi har och det skulle  kosta ca 900 kronor, vi såg även skor som kostade ca 10000 kronor...Huset var enormt och varorna extremt dyra. Även GUM precis som så många andra byggnader i denna stad var oerhört pampig och utsmyckade med fantastiska detaljer. Sarskilt mycket folk var det dock inte i varuhuset och vi forstar varfor....

Efter en glass pa en bank beslot vi oss for att jaga ratt pa internet. Vi klev in pa hotell Metropol dar vi fick hjalp av en mycket vanlig dam som inte rekommenderade att vi skulle anvanda internet hos dem eftersom det var sa dyrt utan tipsade oss om det stalle dar vi sitter just nu.

Lite om Moskva i allmanhet:

Wow, vilken stad!

Det ar oerhort stort. Trafiken gar knappat att beskriva, det ar bilar overallt i sju, atta filer men ingen haller sin fil. Gront ljus vid overgangsstallen betyder nodvandigtvis inte rott ljus for bilisterna. Tack och lov finns det ofta gangar under vagen.

Manniskorna ar trevliga pa ett ryskt satt. D v s de gor det de blir tillfragade om, men inte ett jota mer. Och de ler absolut inte i onodan. Vi gillar det! De har sin charm. Vi har dock lite problem med spraket. Allt star pa ryska med ryska bokstaver. Vi fattar ingenting av det och att ytterst fa ryssar kan engelska gor att det staller till med en del problem. Vi far sitta med ordbok och jamfora hur tecknen ser ut for att kunna lista ut vad det ar vi bestaller eller at vilket hall vi ska med tunnelbanan.

Tempot ar pulserande och star du i vagen far du skylla dig sjalv. Det finns ett ryskt uttryck som stammer valdigt val: stannar du sa dor du!

Detta ar en fascinerande stad!

Första dagen. Vi vaknade klockan 08:oo, drog undan gardinerna och hade en härlig utsikt över staden från vår tionde våning.

 Hotellet som heter Vega Izmajlova består av ca 1000 rum och är ett av fem likvärdigt stora byggnader i detta område. Hotellet är nyrenoverat invändigt och mycket fräscht även om man inte kan tro det när man ser det utifrån.

Vi irrade runt en stund innan vi hittade på en restaurang som serverade frukost. Frukosten ingick inte i priset utan det fick vi betala på plats. Det satt en dam vid ett bord och tog betalt, det kostade 350 rubel/person vilket är 100 kronor. H blev åthutad när han tog med sig ett kvitto som damen trodde var någon annans. Här gäller det att sköta sig!

Matsalen var stor och människorna uppklädda. Vi kände att jeans och tröja inte var det allra bästa klädvalet.

Frukosten var god och det fanns det mesta man kunde önska sig. Korv, gröt, bröd, potatisplättar, omelett, juice, kaffe med mera. Ett helt bord var uppdukat med små desserter av olika slag och det fanns även ett bord bara med frukt. Här snålades det inte med frukosten!

Personalen var mycket effektiv, så effektiv att J inte hann äta sin ryska gröt förrän personalen hade dukat undan den. När vi båda gick för att hämta kaffe en kort stund med frukost kvar, så blev detta bortdukat och innan vi hade hunnit tillbaka till bordet satt där nya gäster. Vi fick ta ett nytt bord och höll sedan hårt i det vi ville ha kvar.

Klockan 10:15 spatserade vi ut från hotellet och gick till tunnelbanan som endast låg 5 minuters gångväg från hotellet. Vi ställde oss i den lååånga kön som ringlade sig mot kassan och funderade hur vi skulle lyckas köpa oss biljetter. Alla skyltar stod på ryska men tack och lov är våra siffror likadana. Vi visade med fingrarna att vi ville ha ett kort med 10 resor och vi fick detta!

Kortet sätter man mot en en lite bricka på spärren och så går man igenom. Det visar då hur många resor man har kvar. Om man inte betalar utan försöker "planka" ljuder en hög signal och det slår igen en grind framför benen. Detta testade vi dock inte.

"Vår" tunnelbanestation var pampigt utsmyckad med statyer längs med perrongen. Tåget kom inrusande och det var inte så modernt. Sätena var längs med tågets väggar och var klädda med brun galon. Det var morgonrusning och mycket folk men vi kom på och färden gick mot röda torget. Ju närmare Moskvas kärna vi kom desto mer folk blev det. Någon airconditon fanns naturligtvis inte och svetten rann. Det skramlade, gnisslade o skrek och ljudvolymen var hög, i högtalarna informerades vi om nästa station och säkerligen något mer som vi naturligtvis inte förstod.

 Trots att vi hade en egen tunnelbanekarta så lyckades vi åka fel. Vi  klev upp i ett myller av folk och i de sexfiliga vägarna vinade lyxbilar och lador förbi. Polisen stod och förökte skapa ordning i detta myller. Rätt vad det var kom det två unga tjejer ridande på varsin häst mitt i trafiken!! Efter lite snurrande och irrande och mer tunnelbana kom vi dock rätt och klev upp alldeles intill röda torget!

När vi närmade oss det berömda torget var det en tunn dimma och i fjärran såg vi den vackra Vasilijkatedralen. Röda torget var mycket pampigt och ramades in av Kreml på ena sidan och varuhuset Gum på den andra sidan. Det var relativt glest med folk och det var en mycket pampig känsla att gå över detta torg!

Leninmausoleet låg på ena kanten och vi hoppades att det skulle vara öppet. Vi hade hört att det kunde vara lite si och så med dess öppettider. Det var stängt men det fanns inte en enda skylt som informerade om dess öppettider eller något annat. Vi konstaterade bara att dörren var stängd.

Vi siktade dock in oss på att besöka Kreml istället. Portarna till Kreml mot röda torget var stängda så vi började gå runt hela muren för att kanske hitta en annan ingång. Längre ned  längs med muren spatserade en vakt och vi frågade honom om han pratade engelska och således kanske kunde svara på någon fråga. Vi fick till svar : Rusko. Vi frågade ändå om Kreml hade öppet och fick inget svar.

End of discussion.

På vår tur längs med Kreml passerade vi "den okände soldatens grav" som det brann en fackla framför. Den brinner för alla ryssar som dog under andra världskriget. Denna plats vaktades av två poliser, men vi avstod att fråga dem något.

Vi fick till slut se någon slags entré där vi förstod att man kunde köpa biljetter till Kreml. Damen i kassan sa: Kreml OFF och skakade på huvudet. Lenin? frågade vi och fick ett lång svar på ryska. Vi tolkade detta som att det inte var öppet och ej heller skulle öppna denna dag.

Vi forsatte ändå att promenera längs med Kremlmuren som också vetter mot Alexanderträdgården, en stor park.

När vi kommit till ena änden av Kremlmuren och således också ett av tornen, Hörnarsenaltornet, såg vi att det var full aktivitet.

 Polisen hade spärrat av trafiken och stod och blåste vilt i sin visselpipa, bilarna överröstade honom med sina tutor. Men ingen slank förbi. Plötsligt kom det en lång karavan av svarta limousiner med  tonade rutor i hög fart och åkte in genom en av portarna till kreml.

 Förmodligen var det något viktigt besök som gjorde att Kreml hade stängt för sådana klåpare som oss........

Trots att vi nu inte kunde besöka Kreml höll vi modet uppe och tyckte det var riktigt spännande att se all denna aktivitet och alla bilar med dess chaufförer som blev vansinninga i köerna som bildades. Solen sken och temperaturen visade 20 grader, härligt!

Vi strosade vidare över en bro över Moskvafloden med fem, sex filer i vardera riktning. Härifrån fick vi en vacker utsikt över Kreml med Moskvafloden i förgrunden, och flera katedralers guldsmyckade torn. När vi kommit över bron ändrade vi oss och gick tillbaka och vidare upp till Ulitsa Arbat, en av Moskvas största gågator, vilket tog ca en timme. Här kryllade det av konstnärer som målade av folk, souvenirstånd, kaféer och restauranger.

Vi började bli lite trötta i benen och hungriga och slank in på ett lunchhak. Där köpte vi något crepesliknande med vad vi tror var kycklingröra i. Vi studerade kartan och gav oss ut i vimlet igen. När vi gått hela gatan fram tog vi Metron från Smolenskaja till Teatralnaja med syftet att se på Bolsjojteatern. När vi klev upp ur Metron vet vi inte riktigt var vi hamnat och några gatunamn fanns inte heller. Uppenbarligen var vi fel och någon teater såg vi inte till.

Vi började gå lite på måfå åt det håll vi trodde att teatern låg och plötsligt fick vi se KGB:s tidigare högkvarter vid Lubjankatorget. En enorm byggnad där fängelsehålorna under sägs vara minst lika stora. Vi gick vidare och letade efter den berömda teatern och troligen passerade vi den utan att förstå att det var den. Detta på grund av att teatern var indraperad av en gigantisk reklamduk för Samsung.

Vi fortsatte längs med Ulitsa Petrovka länge, länge och till slut slog vi oss utmattade ner på en bar i en park. Menyerna stod som vanligt bara på ryska och vi fattade ingenting. J ville ha mat och pekade till slut på bordsgrannens tallrik och sa att hon ville ha något sådant. Det såg ut som en pirog men det J fick var som en stor, platt, tjock pannkaksliknande historia med flytande smör ovanpå. Den smakade smör. H beställde glass. Efter ett tag kom servitrisen tillbaka och sa finished. Då pekade H på en annan glass. Servitrisen kom tillbaka kort senare igen och sa finished. Då pekade H på en tredje glass och efter en stund kom en ny servitris ut och sa finished. På fjärde försöket lyckades H hitta något som fanns, en frusen apelsin med apelsinglass i...

Efter denna delikata måltid fortsatte vi att promenera och kom ut på den stora gatan Tverskaja Ulitsa. Där strosade vi runt ca en timme. Nu var klockan runt fem och vi fick den (visade det sig) vansinniga idén att åka runt i tunnelbanan för att beskåda alla vackra stationer. Sagt och gjort! Vi klev ner i Moskvas tunnelbana, en torsdag eftermiddag, mitt i rusningstid. Ruski patruski! Vi har aldrig skådat något liknande!!

Folk stod som packade sillar både på tågen, på perrongen och i rulltrappan. Det var som en stor massa som böljade fram. Folk bokstavligen kastade sig in i tågen för att få plats och det gällde att vara på rätt sida om dörren när den slog igen. Mitt i detta stod två vilsna turister som knappt visste åt vilket håll de skulle. Vi fullföljde dock, trots detta inferno, vår plan och såg fantastiska stationer, exempelvis Arbatskaja, Kropotkinskaja och Komsomolskaja. Pampiga kristallkronor i taken, pelare med läckra ljus, målningar, reliefer, mosaiker och statyer. Rena konstverken!

Därefter åkte vi tillbaka till vårt hotell, som vi lämnat tio timmar tidigare, där vi utmattade pustade ut några timmar (vi somnade...) och vaknade kl halv nio. Efter lite funderingar hur vi skulle göra tog vi Metron in till de centrala delarna igen för att leta efter en restaurang. Detta visade sig svårare än man kunde tro. Efter en stunds letande, uppenbarligen var vi i fel kvarter, hittade vi till slut en restaurang som var öppen. När vi gick mot dörren möttes vi av en person som vi först trodde var en gäst men som visade sig vara kyparen. Han var kraftigt berusad, vinglade och behövde stöd för att kunna stå upp. Han sa closed, viftade och pekade med armen åt ett annat håll.

Efter två försök till på närliggande restauranger som inte heller ville släppa in oss var klockan 23 och vi insåg att det blir McDonalds ikväll. Inte vad vi hade tänkt oss men så fick det bli. Därefter åkte vi tillbaka till hotellet och hade inga problem att somna efter den här dagen. 

Nu ar vi pa plats!

Efter en liten forsening med planet flot allt fint genom passkontrollen (20 minuters vantan var betydligt mindre an vi raknat med...). Damen i luckan stamplade noggrant med bister min vårt visum, pass och migration card. Migration cardet fick vi fylla i pa planet och dar fick vi information om att det skulle tas med overallt man gick har i rusku.

När vi stod i kön till passkontrollen såg vi på håll EN person med en skylt som det stod WALL på, vilket alltså var felstavat. Vi visste dock om att det skulle stå så eftersom damen på resebyrån ansåg att "det var bast så"...

Damen viftade och halvsprang hit och dit framför köerna och fram till väskbandet för att visa upp sig. Vi följde efter damen som höll skylten högt över huvudet så att vi inte skulle tappa bort henne, trots att vi bara var tva personer.

Var chauffor kunde inte ett ord engelska och det menar vi bokstavligen. Han tittade med oforstaende blick varje gang vi forsokte saga nagot pa engelska, typ hello.  De ca tre milen avverkades pa blott tva timmar genom en makalos trafik. Det stod still, rullade lite grann, stod still, stod still lite till, rullade lite grann o.s.v.  Nagon air condition hade han inte trots en ganska ny och fin bil sa det var nedvevad ruta som gallde. Avgaserna tappte till vara nasor ganska snabbt och vi kan bara tanka oss hur det ar att sitta i dessa koer, med dessa avgaser, varje dag...

Val vid hotellet blev vi barskt informerade om att vi inte kunde checka in direkt utan blev beordrade att sitta ner och vanta i 15 minuter. Ryskan slog med handen i disken och kommenderade: sit, sit, sit. Klockan gick och efter en stund fick vi checka in. Vi bor pa vaning 10 av 28 och rummet ar riktigt fint. Under kvallen har vi atit middag och strosat omkring bland omgivningarna. Vi hittade narmaste tunnelbanestation och utan att behova betala kunde vi titta pa tagen.

Nu laddar vi for en intensiv och handelserik dag i morgon. Nu gar var internettid ut om en minut. Pa aterhorande!

Så där ja...Nu är det bara ett par timmar tills vi blir hämtade av vår förbeställda skjuts som ska ta oss till Arlanda. Idag åker vi och jag ska således snart få uppleva och genomföra min 30 årspresent som jag fått av alla nära och kära!!!

Väskorna står packade i hallen och allt verkar vara under kontroll.

Förbeställt skjuts har vi gjort i Moskva också. Enligt uppgift ska det stå en människa där och vänta på oss, vi hoppas att denne människa står där och inte lockats av mer kosing av någon annan och drar....

När vi beställde taxin informerade kvinnan mig om  vad vi skulle göra om han inte var där. Jag undrar om hon vet nåt som jag bara anar...

Tanken är att vi ska uppdaterta denna sida under färden, vi får väl se hur väl vi lyckas komma åt internet. Det återstår att se.

Anländer till Folksamskontor en minut tolv. Damen i receptionen meddelar torrt att avdelningen för försäkringsintyg har lunchstängt mellan 12-13. Jag undrar om alla går på lunch då och det säger hon att de gör. Naturligtvis. Hon tillägger dock att om jag har tur kanske de inte har stängt luckan ännu. Hon visar åt vilket håll jag ska och jag springer.....

Jag ser på håll hur luckan sakta sakta skjuts igen och väl framme pressar jag in mitt lilla huvud och ropar "HALLÅ". Luckan slutar nu att skjutas igen.....

Kvinnan bakom disken där inne låtstas som om hon inte hör mig, men luckan går ju inte att stänga nu så hon är tvungen att vända sig om mot mig.

Jag meddelar mitt ärende och hon säger naturligtvis att de har lunch. 

Jag meddelar att de har skrivit fel personnummer och att jag inom snar framtid ska resa. Att det först är om ett dygn meddelar jag inte.

Kvinnan suckar högt och tar sig an mig och mina papper i allafall. Hon konstaterar att det är någon annans personnummer som står där under H:s personnummer och att det följdaktligen inte är den person hon har framför sig.

Hon suckar igen och jag undrar om det är jag som gjort fel? Naturligtvis är det inte det.

Hon går iväg och är borta en bra stund, sedan återvänder hon med ett nytt intyg. Jag dubbelkollar att allt är rätt, tackar så hjärtligt för hjälpen och ger mig ut i spöregnet igen.